dvala flyttning

Dvala och flyttning

 

När maten tryter på senhösten måste fladdermössen gå i dvala för att inte svälta. Innan dess måste de bygga upp ett reservlager med fett. Fladdermöss kan äta mycket på kort tid och vissa individer nästan fördubblar sin vikt under augusti och september.

 

Att hibernera innebär att kroppen upphör att producera värme och att kroppstemperaturen sjunker till omgivningens. Ämnesomsättning går då på sparlåga. Däggdjur överlever normalt inte om kroppstemperaturen sänks mer än några grader, men fladdermöss tillsammans med till exempel sovmöss och igelkottar är undantag. När en fladdermus hibernerar minskar pulsen från ungefär 400 till 20-40 slag per minut, syreupptagningen minskar till en hundradel av den normala och flera hjärnsynapser tillbakabildas för att spara energi. I teorin kan en fladdermus hibernera i fyra månader i sträck, men i praktiken vaknar de flera gånger under tiden, för att gå på toaletten eller para sig. Varje uppvaknande kostar energi och ju varmare det är desto oftare vaknar fladdermössen. Inne i en gruva flyttar alltid en del fladdermöss mot lite svalare utrymmen mot slutet av vintern, när fettreserven börjar tryta. Förutom gruvor är jordkällare, isolerade husväggar, brunnar, stenbroar, grottor och stenskravel bra övervintringsplatser för fladdermöss i norr. Där vintrarna är mildare kan det vara lämpligare att övervintra i trädhåligheter. Även i tropikerna kan mer eller mindre långa perioder av djup dvala inträffa i samband med torrperioder eller dåligt väder, då insekter inte finns i tillräcklig mängd. På Hawaii flyttar grå fladdermöss från tropiska förhållanden nära havet upp till närmare 4000 meter höjd på jättevulkanen Mauna Loa. De övervintrar i djupa lavagrottor, där de hittar lämpliga temperaturer för hibernering.

 

Flyttning

 

Förmågan att gå i dvala och leva på lagrat fett gör att fladdermöss kan stanna i samma område året runt, eller i varje fall utan att behöva flytta längre sträckor såsom många fåglar gör. Vissa arter är också mycket stationära och rör sig sällan mer än ett par mil mellan yngelbostäder, jaktmarker och vinterkvarter. Men trots möjligheten att övervintra i närområdet väljer några arter att flytta långa sträckor, ibland 200 mil enkel resa. De flyttar mot sydväst på hösten, från Skandinavien och Baltikum till det mildare klimatet i Mellaneuropa. Fördelen med att flytta till ett varmare klimat är antagligen att våren kommer tidigare och att fladdermössen på så vis kan förlänga sin reproduktionsperiod och ge ungarna bättre förutsättningar att överleva sitt första år. Fladdermössen flyttar alltså inte för att kunna äta året runt utan snarare för att förlänga reproduktionstiden. Därför flyttar hanar inte i samma utsträckning som honor. I tropikerna måste många fladdermöss flytta mellan sommar- och vinterkvarter. Nektarätande fladdermöss i Mexiko till exempel, följer blomningen av kaktus och agave och flyttar från landets södra och centrala delar till Sonoraöknen i norr för att tillgodose nektarbehovet.

 

 

 

Johan Eklöf (C) All rights reserved. Photo (C) Jens Rydell.