Flygning

Flykt

 

Fladdermöss har förlängda fingerben, vilka spänner ut en elastisk flyghud som bildar en paraplyliknande drakvinge. Pekfingret utgör vingens framkant och lillfingret bestämmer bredden. Endast den kloförsedda tummen sticker ut. Den används för att klättra och klia sig med, men även för att ta sig fram på marken. Flyghundar har också en klo på pekfingret.

 

Fladdermöss har inte bara vingar på händerna, hela kroppen fungerar som en vinge. Höftbenen är vridna utåt och flyghuden sträcker sig mellan händer och fötter. Det är även flyghud mellan fötterna, vilket innesluter svansen. Denna del kallas svansflyghud och ger fladdermöss lyftkraft vid låg hastighet. Svansflyghuden fungerar också som broms och roder. Och dessutom är den en perfekt håv att fånga insekter i, eller förvara en nyfödd unge.

I flykt sträcker fladdermöss ut vingarna med handflatorna nedåt och tummarna i flygriktningen. De trycker vingarna nedåt i en distinkt manöver och med en handledsrörelse vrider de vingarna uppåt igen. Med hjälp av kraftiga skuldermuskler höjs vingarna över huvudet och in mot kroppen för att sträckas ut igen. Rörelsen upprepas och hela kroppen jobbar. Fladdermöss slår med vingarna ungefär tio gånger i sekunden, beroende lite på hur stora de är.

Jämfört med fåglar är fladdermöss vanligtvis långsammare och flyger sällan snabbare än 30-40 kilometer i timmen. Vissa kan dock komma upp i över 100 kilometer i timmen vid behov. Men för en fladdermus är det oftast viktigare att kunna manövrera och reagera snabbt än att ta sig fram fort. Vingform skvallrar om hur snabbt de flyger och hur manövrerbara de är. Fladdermöss med korta, breda vingar är relativt långsamma, men mästare på att ta sig fram i trånga utrymmen. Arter med långa, smala vingar jagar i fria luften där de möter få hinder.

 

Flera av våra vanligaste arter, till exempel den nordiska fladdermusen, jagar några meter ovanför marken och patrullerar fram och tillbaka och riktar ekopejlingen nedåt. När bytet upptäcks gör fladdermusen en helomvändning i luften och attackerar bytet uppifrån. Fladdermöss som jagar tätt över vatten, som vattenfladdermöss och fiskarfladdermöss attackerar istället åt sidan eller uppåt för att inte hamna i vattnet. Deras ljudpulser riktas parallellt med vattenytan.

Johan Eklöf (C) All rights reserved. Photo (C) Jens Rydell.