nattliv

I skydd av natten

 

Ett av de utmärkande dragen hos fladdermöss är att de är uteslutande skymnings- och nattaktiva. Inga arter är aktiva på dagen. Anledningen är små, snabba rovfåglar. Fladdermöss som lever på öar där det inte finns några rovfåglar, som till exempel på Azorerna, är ibland dagaktiva. Men även där är fladdermössen mest ute på natten.

 

Flyttande fladdermöss tvingas ibland att flyga sent på hösten. De hamnar då i viss knipa eftersom nätterna har hunnit bli så kalla att inga insekter flyger längre. För att hitta tillräckligt med föda till den långa flygningen jagar de därför i den låga eftermiddagssolen där vintermyggor och småharkrankar svärmar. På samma sätt ser man ibland fladdermöss jaga dagtid tidigt på våren. Men detta är en nödlösning och hör till undantagen.

Fladdermössens flygteknik och sinnen har förfinats för en nattlig livsstil. De är långsammare än till exempel svalor och seglare och de har dålig framförhållning eftersom ekopejling har kort räckvidd. En ekopejlande fladdermus koncentrerar medvetet ljudet framåt för att få så tydliga ekon som möjligt från bytena, men detta betyder också att den har dålig koll på vad som händer vid sidan och bakom. Dessutom är synskärpan grov, det vill säga fladdermöss urskiljer få detaljer, så synen är inte heller att lita på i det här sammanhanget. Detta är det pris fladdermössen får betala för att kunna jaga effektivt om natten med hjälp av ekopejling och samtidigt ha tillräckligt bra mörkerseende för att kunna navigera i nattmörkret. I gengäld får de tillgång till alla nattens småkryp, skydd av mörkret och behöver inte konkurrera med fåglarna om födan.

Ugglor är nattaktiva, precis som fladdermöss och utgör emellanåt ett stort hot. Det tar normalt inte fladdermöss i flykt men när en uggla väl har förstått hur den kan jaga ut- och inflygande fladdermöss vid en boplats kan den fånga en stor mängd individer på en plats.

 

Många tvåvingar svärmar i skymningen och tystnar strax efteråt. Fladdermöss som lever av sådana byten måste därför vara ute i tid på kvällen för att inte bli utan mat. Dvärgfladdermus och stor fladdermus är exempel på sådana arter. Samtidigt gäller det att inte vara så tidig att rovfåglarna fortfarande kan se ordentligt och utgöra en fara. Det är ingen slump att så många insekter svärmar just i skymning och gryning.

Småfladdermöss som lever av frukt och nektar i tropikerna har inte bråttom att komma ut på kvällen utan de väntar tills det är helt mörkt. De har ingen anledning att ta onödiga risker eftersom frukt och blommor finns kvar hela natten. Men flyghundar, vilka förlitar sig på sin syn, ger sig förstås ut i skymningen medan det är någorlunda ljust.

 

Det sägs att fladdermöss har månfobi och undviker att jaga i månljus. Men troligare är att det är insekterna som inte är särskilt aktiva i månljus, vilket leder till att även fladdermössen visar lägre aktivitet. De insektsätande fladdermössen låter sig inte hindras ens av fullmåne.

Men i tropikerna finns rovfåglar och ugglor som är specialiserade fladdermusjägare och troligen har bättre nattseende är de nordliga arterna. Dessutom kan såväl ormar som spindlar ligga på lur vid en blomma för att fånga frukt- och nektarätare. Latinamerikas bladnäsor verkar därför vara extra försiktiga när månen lyser för starkt. Flyghundar som förlitar sig på syn drar snarare nytta av månljuset.

 

 

 

Johan Eklöf (C) All rights reserved. Photo (C) Jens Rydell.